En sen onsdags kväll

ikväll va ingen bra kväll.... Där jag satt med mitt vinglas framför datorn, kom jag att tänka på en sak. Vart har dem som jag kunde skratta och toka sig med, berätta hemligheter eller bara få prata av sig med tagit vägen? Är det mitt fel att det blev såhär? Har jag stött bort dem? Allt bara snurrar runt i huvudet... Ibland känner jag mig osynlig för omvärlden... Jag kan inte hjälpa det bara kommer som en känsloström. Jag vet att i morgon när mina barn vaknar eller när min karl kommer hem från jobbet kommer allt vara som vanligt och jag kommer att vara okej igen.